risresan

Alskade lasare,

Det ar med stor sorg i vara hjartan som vi, den 20 december 2009, skriver vart sista gemensamma inlagg.

Idag lamnade vi den lilla pittoreska byn Muru-Janjira dar vi har spenderat de senaste fyra dagarna. Belaget straxt
soder om mangmiljonstaden Bombay har vi dar vilat upp vara sargade ungdomskroppar vid dess vackra strand. Vi njot av den fantastiska maten, varandra och det lugna tempot som bara infinner sig i dessa sma kuststader. Nu har vi tagit oss norrut, till Bombay, och invantar har med stor vemodighet morgondagens uppbrytelse av risresan.

Snabba fakta om Risresan:

-Medlemmar ar Simon Stafstrom, Nils Berg, Henrik Bendt och Linda Dahlin
-Vi har varit ute pa resande fot i 97 dagar.
-Vi har besokt 8 lander (Kina, Hong-Kong, Singapore, Malaysia, Thailand, Vietnam, Laos och Indien).
-Vi har tagit oss fram med bil, bat, buss, rickshaw, bergbana, kite- och vindsurfingbrada, tuk-tuk, tub, flyg, djonk,  tunnelbana, till fots, pa kamel, kvinnor och i kajak.
-Vi har atit 15 ton ris, 8 ton nudlar och druckit 5 ol var.
-Vi har sovit, atit, pratat, skrattat, gratit, rapat och fisit tillsammans (Linda har tappat all sin kvinnlighet).
-Vi har haft det alldeles alldeles underbart!

I skrivandets stund kom det in en man och fragade om vi ville medverka och fa betalt for att vara med i en Bollywood film. Tyvarr kunde vi inte forara den tillstallningen med var narvaro da flyget gar tidigt imorgon. Dock sa hade de 500 rupies (ca 75kr) suttit fint i vara tomma planbocker!

Hursomhelst, hur sammanfattar man mer an 3 manader tillsammans? Det ar nya vanskaper, nya upptackter, nya smaker, nya sprak, det ar det dar lilla extra, det ar mitt i prick. Vi har tampats med malaria-mygg, vatmarker, ogoninflamationer, maneter, Kinas toaletter, Laos bakterier, Indiens tagrals och Vietnams chili. Vi ar helt utmattade och tomma i huvudet av alla erfarenheter och vi aker hem starkare och stoltare an nagonsin forr. Aven om planboken nu ar tom sa ar vi anda fulla, av gladje i dess allra renaste form! Vad trodde ni?

Med allt annat at sidan aterstar ingenting annat an att knyta ihop den fantastiska sack vi proppat full av minnen for livet. Vi vill med vara varmaste tacka er trogna lasare for allt vi har fatt delge oss utav och all underbar respons ni har gett oss. Nu rullar tarar ned for kinderna, det ar dags att ta farval.

Men vi hatar farval, sa fuck it, bon voyage!

Welcome to the Rock!

Kara lasare,

Sedan en vecka tillbaka ar nu det heliga sallskapet av unga lyckosokare ater komplett. Ni minns val, hur det under dramatiska former skedde en uppdelning resenarerna nagra veckor tillbaka. Men nu ar vi alltsa ater fyra och ater redo att slass mot livets spratt och nyckfullheter.

Vi mottes upp pa Delhis flygplats den sjatte december. Det var ett tarfyllt aterseende da vi slangde oss i varandras famnar och utstotte glada tillrop om vara framtida stunder tillsammans.

Just det, framtiden ja, vad skulle handa med den? De tva nyanlanda hade ju ingen aning om vad for gryta de unga gossarna hade kokat ihop. Fanns det ens en gryta? Lugna er. Gossarna hade forstas inte legat pa latsidan utan hade med storsta precision organiserat och planlagt en resa med hyrd bil och chauffor genom det fantastiska Rajastan; en provis i vastra Indien. Sa sa fort det glada aterseendet var avklarat och stridsyxan till det forskrackliga bloggkrig som harjat begravts begav vi oss till bilen for att stuva in packningen och paborja den forsta resan soderut till det fortjusande Agra.

Ut pa vagarna och ut ur det forbannade Delhi for vi till tonerna av indiska rytmer och hejdlosa vral fran var galne chauffor Vipin. Han tog oss skickligt genom den an mer galna trafiken och tillslut till det stolta Agra dar vi landade for aftonen.

Foljande morgon steg vi upp innan tuppen for att besoka Agras stolthet, Taj Mahal. Detta arkitektoriska masterverk ar inte endast en symbol for Indien utan aven en symbol for den eviga karleken. Det var en kylig morgon och diset lag fortfarande tatt nar vi antrade den symmetriska tradgarden i vilken maosuleumet tornade upp sig. Taj Mahal ar en grav vilken harskaren, den forne maharadjan Shah Jahan lat uppfora till minnet av sin fru Mumtaz i mitten av 1600-talet.

Efter att ha strosat omkring pa omradet och inne i sjalva byggnaden, tagit in dess storhet och knappt av ett antal charmiga fotografier stuvade vi oss ater igen in i bilen for vidare fard vasterut till en av Indiens mest omtalade nationalparker, Rantambore. Omtalad pa grund av dess forhallandevis hoga antal vilda tigrar samt det faktum att omradet stod som arena till Kipplings fantastsiska aventyrsroman Djungelboken. Efter en god natts somn steg vi aterigen upp innan gryningen for att hoppa pa den jeep som skulle ta oss runt i parken pa spaning efter den mytomspunne tigern. Det var i forvantansfull tystnad som vi foljde fotspar och andra tecken som tydde pa det randiga monstrets framfart. Pa var resa genom djungeln kunde vi se antiloper, pafaglar, hjortar, faglar och apor men dessvarre ingen tiger. Det mest dramatiska som hande var istallet nar Henko blev biten blodig av en liten rackare till ekorre. Han dreglar nu mestdels och har blivit aggresiv. LG och Soren, vad ska vi ta oss till?

Skamt at sidan, senare samma dag slog vi ater mot vagarna och styrde var kos mot Jaipur, aven kallad den rosa staden. Enligt regeringsbestammelser ar Jaipurs aldre delar tvungna att vara malade i rosa, eller rattare sagt terrakotta, for sa har det alltid varit. Har finns Rajastans kungahus, ett stort fort och en valdans massa turistfallor att luras in i. Vi klarade oss ganska fint tack vare var ostgotska snalhet och vi kunde darfor gott lamna staden med hedern i behall. 

Nasta stopp pa resan var staden Jodhpur och tro det eller ej, Jodhpur kallas aven for den bla staden just pa grund av att stadens aldre delar ar malade bla. Ar det inte markligt vad de hittar pa har borta?

Iallafall, i sann turistanda satte vi pa oss magvaska, sandaler, snabba solbrillor och sjukt praktiska byxor (khakifargade) och gav oss sedan ut pa gatorna. Vi gick till stadens fort Meherangarh, som hade utgett sig for att vara Rajastans mest beundransvarda. Med audioguides och kartor flanerade vi runt i fortets innanmate och pa dess hoga murar som bjod pa en fantastisk utsikt over den bla staden.

Efter denna upplevelse fick vi tillatelse av var sjukligt paraniode chauffor att for en gangs skull vandra omkring pa stadens gator ensamma. Han gav oss det nagot snava utrymmet om 20 minuter, vilket vi i upphetsningen fran att for en gangs skull vara fria rakade overstiga med ett par minuter. Vad vi da ser ar en liten galen indier som spranger sig fram genom folkmassorna for att finna sina "bortsprungna" lamm. Vi blir raskt ivagdragna till hotellet och avnjuter senare en festmaltid pa hotellets takterass.

Morgonen efter for vi an langre vasterut till staden Jaisalmer, endast en timme ifran Pakistanska gransen. Val dar checkade vi in pa vart harbarge dar vi senare tillbringade forsta natten. Foljande dag strosade vi omkring i stadens aldre delar och invantade vad vi kan kalla Rajastanturens klimax; kamelsafari i Tharoknen, en av varldens storsta oknar.

En bit utanfor staden motte vi upp med vara statliga springare: Rambo, Daniel, Rajja och Rajja 2. Som de utmarkta ryttare vi ar klev vi vant upp pa deras puckelryggar och paborjade lunken ut i oknen. I vart folje fanns aven ett par kamelforare som lotsade oss genom sanddynor och kaktusar till var lagerplats for natten. Efter ca tva timmar av ihardigt guppande och frustande nadde vi antligen fram och slog upp vara talt till ljudet av en sprakande brasa. Det tillagades en rustik maltid bestaende av dal, chapati och ris som intogs under solnedgangens skimrande roda ljus. Efter maten bjod vara kamelforare pa en "bidi" eller "desert marlboro"; lokal tobak rullat i ett lov. Kvallen intogs runt lagerelden, som sig bor, tillsammans med vara nyfunna okenvanner tills det att vi lade oss for att sova. Det enda ljus som syntes efter att elden slocknat var stjarnornas klara glans, och det enda vi kunde hora forutom vindens sang var kamelernas frustande.

Ny morgon, frisk morgon (las forbannat kall), och vi drack te framfor solens intag over den karga okenslatten. Straxt hoppade vi ater upp pa vara kameler och paborjade den langa vandringen tillbaka till Jaisalmer. Nar vi kom fram mottes vi av en hyperstressad Vipin som slet sitt har da vi var en timme sena. Han slangde in oss i bilen och i ett sandmoln brande vi ivag mot staden Bikaner.

Om Bikaner finns ingenting att saga forutom att vara rovar aldrig varkt sa i nagon annan stad (kanske med San Fransisco och Finspang som undantag). Vi stannade endast natten och for sen vidare tillbaka till det gudsforgatna Dehli.

Det ar inte langt kvar nu, vanner. Julen nalkas, och om vara sinnen inte sviker kan vi kanna doften av brannvin, lackade klappar och mors basta muskotparfym. Aa, det ar sa det kittlar! Vi befinner oss nu pa hemlig ort (i skrivande stund har vi glomt bort namnet). Mer om detta i nasta avsnitt av Risresan - the Return of the Jedi.

Patriotism is an act of lunacy according to Oscar Wilde


Vipin

Kara lasare,
de tva adla riddarna har nu antligen korsat den Bengaliska viken och kommit fram till det forlovade Indien. Forvantan los i de unga herrarnas ogon nar de landade pa Indira Gandhis flygplats sent om aftonen den 2a december. Hor till berattelsen om deras ridderliga aventyr!

Trotta och sargade efter langvaga resande stuvade vi oss strax efter landning in i den bil som skulle ta oss till vart forbokade harbarge. Det var en mycket kort man, knappt en tvarhand hog, som i hiskeliga hastigheter och med livsforaktande manovrar korde oss genom den delhiska natten. Delhis trafik ar vanskapt och direkt livsfarlig. Detta faktum till trots kom vi oskadda fram och kunde snart lagga oss for en god natts somn.

Tidigt nasta morgon vaknade vi till motorljudet av den bil som skulle bli vart fardmedel for de foljande tre dagarna. Till er modrar dar ute, ni som varnar om vara liv, stilla er! Vi korde inte bilen sjalva. Var chauffor, den utomordentligt skicklige Rakesh, navigerade oss sakert (las turligt) fram mellan springande barn och heliga kor pa de indiska landsvagarna. Da Rakesh var mycket man om att inte somna bakom ratten foljde han strikt de indiska chaufforernas tva budord:
1. Du skall icke ata mat, for da blir du dasig
2. Om du skulle bli dasig, ha alltid med dig en kvarting whisky i handskfacket
Till var lattnad behovde han aldrig folja budord nummer tva.

Slutdestination pa denna skrackfard var staden Rishikesh i de sodra delarna av Himalaya. Men vanta, vad ar det vi hor?! Rishikesh, nagra klockor som ringer? Ja ni har alldeles ratt ni inbitna Beatles-fantaster. Det var namligen hit skalbaggarna flydde i slutet av 60-talet for att mota Maharishi Mahesh Yogi och fa andlig vagledning for skapandet av ny musik. Staden ar namligen Indiens, och tillika varldens, Mekka for yoga och meditation. Bergen runt omkring kryllar av s.k. ashrams och nagra av Indiens mest respekterade gurus huserar i grottor i stadens omnejd. Varje ar vallfardar tusentals pilgrimmer hit for att fa vagledning och for att finna sig sjalva. Det ar har, nara gransen till Nepal, som Himalayas smaltvatten bildar bloden Ganges. Omradet ligger saledes varje hindu varmt om hjartat.

Vad gjorde da tva gossar fran ostgotaslatten, vars spirituella erfarenheter endast stracker sig till en musikgudstjanst i Breviks kapall, i detta sjalens boning? Betraffande foregande menings gallande forefaller det sig ganska uppenbart, inte sant? Men man kan uppna sjalslig ro pa manga fler satt an de med rokelse och konstiga besvarjelser. Vi valde naturens vag och gav oss darfor ut pa en tva och en halv mils lang vandring upp i Himalaya. Malet var att mota en helig guru som sedan oklar tid tillbaka stadgat sig uppe i de heliga bergen. Vagen upp dit bjod pa fantastiska vyer, ett rikt naturliv och spannande moten. Ungefar halvvags stotte va pa en pilgrim fran sydostra Indien vars fotsteg aven hans var riktade mot den heliga mannen. Vi slog folje och med mycket trotta ben kunde vi nagra timmer senare antra det hal gurun kallade sitt hem. Det var ett fantastiskt mote, men da han inte kunde tala delgav han oss inga visdomsord. Istallet blev vi malade med aska, bjudna pa marklig varm dryck och fick iakta nar var van Pilgrimen forsokte kyssa guruns fotter.

Efter var stund med den heliga mannen paborjade vi nedstigningen tillbaka till Rishikesh. Vi aterkom lagom till skymningen och kunde da bevittna den heliga ritualen puja vid Ganges flodbank. Har tvattar sig folk i det heliga vattnet och till musik och hoga mantran slanger man fron pa uppgjorda eldar.

Halv sex pa morgonen efter vaknar vi upp med skavsar och omma ben. Vi satter oss i bilen och aker vidare med Rakesh ett par mil soder ut, till den heliga staden Hardiwar. Hit vallfardar varje ar miljontals hinduer for att tvaga sig i den heliga floden Ganges. Tvagningen anses vara sa viktig att den indiska staten hjalper de som saknar ekonomiska medle for att genomfora en resa hit och tillgodoser darfor dessa med mat och husrum. Rik som fattig, som hindu bor man atminstone en gang i sitt liv bege sig till Hardiwar for att tvatta sig i den heliga floden.

Val dar fick vi hjalp av en gammal man som visade oss hur man skulle utfora seden korrekt. Vi strodde kokos- och lotusblommor, hallde mjolk och tvattade oss i vattnet medan han bad for var valgang och lycka. Efterat ledde han oss genom ytterliggare en bon, denna uttalade vi sjalva pa hindi och for vara familjer.

Strax efter detta hoppade vi ater in i bilen och for de dryga de 25 milen tillbaka till Delhi.

Sa, vad har vi nda lart oss av denna resa? Om vi funnit oss sjalva och blivit upplysta gar annu inte att svara pa. Vad som dock ar sakert ar att vi lart oss termer och sett platser som kan fa vilken yogaintresserad lattemorsa att overvaga otukt...

Om nagra timmar  moter vi upp med vara partyglada och livsbakfulla vanner fran slipsarnas land. Det ska bli roligt att fa hora om deras bravader. Om de kommer ihag nagot det vill saga...

Till er dar hemma, ta hand om er, vi bade tanker och ber for er. Nu ar det inte langt kvar tills vi ater ses.

Well, first of all, it's because I'm a Beatlemaniac. And second, these sound better.

Ja, kara lasare, dags for en uppdatering fran de fortappade sjalarna pa Koh Phangan.

Sa, vad gav vi egentligen upp 3 dagar av tempel-sightseeing for?

Svaret stavas: vanskap. Under de senaste veckorna har risresan fatt tillokning
med en sisadar 10 personer. Undertecknade lider av extrem separationsangest och
kunde darfor inte sta ut med tanken pa att aldrig fa se dessa underbara manniskor igen.

Darfor tog vi baten till den exotiska on Koh Phangan, nagra dagar innan den beromda fullmanestillstallningen som utspelar sig dar varje manad. Vi inkvarterade oss i pittoreska sma bungalows en bit utanfor den lilla rustika hamnstaden Haadrin. Dar motte vi upp med manga av de goda vanner vi skaffat oss under resans gang, underbara manniskor fran hela varlden, en kulturell sammansvarjning som blommade ut i ett fantastiskt cresendo under de dagar vi kom att spendera tillsammans.

Dagarna spenderades pa de snovita, silkeslena standerna som passionerat slickar koh phangangs kuststracka.
Solen sken och solbrannan djupnade. Dagliga aktiviteter som volleyboll och snorkling i det sprakande turkosbla vattnet var bara ett axplock av den ambitiosa agenda vi agnade oss at varje dag.

Kvallarna spenderades med diverse lokala kulturella evenemang sa som Mui Thai (for den obildade traditionell
thailandsk kampkonst). Sma thailandska man som tranats sedan barnsben i denna adla konst mottes i ultimata kraftmatningar under 5 ronder av rent vald. De som inte slogs blodiga eller knockades vann den storsta aran som
kan nas i detta land. 

Fullmanesfesten, som gar av stapeln nar manen lyser som klarast, overtraffade alla vara forvantningar och var en
folkfest utan dess like. I dagarna tre hade folk vallfardat till detta betlehem for att skattskriva sig under manens lag. Traditionsenligt malades vi i 6 olika farger, som var och en symboliserar en efterstravansvard egenskap; ungdom, fruktsamhet, ara, berommelse, skonhet och gladje. Anda sedan man borjade dyrka manen har den klassiska drycken varit sangsom, thailandskt eldvatten, som inmundigas ur ett stort karl, aven kallade "buckets". Kvallen till ara skalade vi friskt med dessa karl. Stranden var en amfiteater, med oss som dess mittpunkt och med stjarnorna som askadare. Omkring oss var ett inferno av eldkonstnarer och mekaniska, longitudinella vagor som friskt fick hammaren att sla pa stadet. Tillsammans med 15 000 andra lyckosokare dansade vi tills manen bleknat for solens stralar.

Det enda vi finner ledsamt med denna uppelvelse ar saknaden till vara ranade och fornedrade resekamrater.
Imogon beger vi oss till Bangkoks flygplats for att fara vidare mot aventyr i kons och sarins land tillammans med
vara vanner.

Gallade foregarende inlagg finner vi dess brist pa verklighetsforakring och objektivitet yttest beklagansvart.
Det baserades desvarre endast pa fordomar, avundsjuka och kulturellt hogmod. Men, tillskillnad
fran vara alskade reskamrater tanker vi inte agna oss at litterar smutskastning, utan vi later istallet
nedanstaende bilder tala for sig sjalva. Se och njut;)

Era tillgivna, Linda och Nils.





Vackra strander. Fina stunder med vanner.




Inte lika fina stunder. (Simon och Henrik, se och lar!)

Kara lasare, de storsta av hjaltar sitter just nu pa ett litet postkontor i det snabba Bangkok och vantar pa det plan som ska ta dem till det storsta av lander; Indien. Det ar tva slitna man, arrade av livets nyckfullheter och sma spratt, som just i detta fantastiska nu planerar sina strovtag genom det forlovade landet. Men, och det skall verkligen tillaggas, att det ar tva lyckliga man, valsignade med ungdomlig och viril lust for det fantastiska livet. Lyss till berattelsen om deras eskapader!

Vi kramade om vara partyglada kamrater pa det fortjusande Kho Tao sondagen den 29e november. I ensamheten, eller ska vi skriva friheten, av att vara en duo styrde vi vara steg till var stamrestaurang dar vi inmudnigade en, till smaklokarnas frojd, fantastisk frukost. Dar hamnade vi i samsprak med den fortjusande unga servitrisen Tum. Vi blev mycket goda vanner och bestamde en traff for en middag senare samma afton. Sagt och gjort, vid aftontimmarnas intag lade vi ater kursen mot restaurangen dar en menage a trois stod pa agendan. Det visade sig istallet for att vara en dubbeldejt, da Tum hade bjudit in sin nagot aldre och aningens androgyne manlige van Tom. Dar satt vi alltsa, alla fyra, och trots vissa sprakforbristningar njot vi av samkvadet i den thailandska natten.

Nar vi suttit i nagra timmar dar kom vi in att samtala om den stora cabaretscenen alldeles invid, dar tolv man, omopererade till kvinnor, haller nattliga dansforestallningar. Det visade sig att var nyfunne van Tom hade ett finger med i spelet vad galler forestallningen och fragade om vi hade lust att spela en liten roll for aftonen. Glada i hagen tackade vi sjalvklart ja och rorde oss mot de neonblinkande skyltarna.

Val inne sattes vi i skola och fick forst iakta ett antal framtradanden. Darefter togs vi bakom scenen och ikladdes klanning, bikini, smink och stora peruker. Spanningen steg och det var tva nervosa pojkar som stod och svettades forvantansfullt bakom ridan.

Ridan gick upp! Ut stormar tolv fullfjadrade transvisititer, och i mitten, tva unga pojkar fran ostgotsaslatten. Ja, ni skulle varit dar, kara lasare! Det hela var som hamtat ur en After Dark-show och sjalvaste Babsam hade bleknat i jamforelse. Vi framforde varat nummer till tonerna av ett ABBA-potpurri och fortjusningen i publiken var enorm! Vi tog emot stormande applader vilket foljdes av en kort fotosession med de ovriga dansarna, och vem som helst i publiken fick komma fram for en autograf eller bara en kram. Stjarnor i den thailandska natten!

Nar all litzomani falnat atersags vi bakom scenen med de tolv transvestiterna. Vi hade valdigt roligt tillsammans och blev mycket goda vanner. Nar vi skulle ga utbyttes kramar och loften om aterseenden. Den storste av dem fragade "You guys must be gay, right?".

Vidare ut i den unga aftonen red vi, som unga riddare av aventyrligheten. Vi stallde sikte mot nasta bar dar vi stotte ihop med tva unga moer. Natten var ljummen, sadar tropisk som den bara kan vara i Thailand, och vi beslutade oss for att bada. Sagt och gjort, ner i det stora bla begav vi oss och simmade runt i nagra minuter. Nar vi sen gick upp for att ater kla pa oss upptacker vi till var bestortning att vara byxor ar borta. Vafalls?! utbrast vi i samklang och borjade, som dem forsvarare av rattvisan vi ar, springa runt och leta efter vad vi antar var tjuven som lagt beslag pa vara agodelar.

Det ar smartsamt att erkanna sig fornedrad. Fruktansvart smartsamt! Men vi hade inget val, vi var bestulna, och iochmed det tva planbocker, en kamera och en mobiltelefon fattigare. Det var dumt gjort, ja vi vet, sa ni moralpredikande fadrar som tar vara pa varje tillfalle att utnyttja var olycka till en mojlighet for er att glansa, snalla, hall till godo, vi vet att vi var idioter.

Ny dag, nya mojligeheter. Och vilken angest! Men som de ordentliga pojkar vi ar begav vi oss forst for att sparra de kontokort vi blivit av med. Foljt av detta gick vi med tunga steg till polisstationen for att plikttroget anmala det vidervardiga brott vi blivit utsatta for. Det var en mycket trottsam polisstation med langsama rutiner, sa vi satte inte mycket tilltro till nagot aterfinnande. "Vara saker ar borta, acceptera det, dumbomar!". Men hor och hapna, kara lasare, nar vi foljande morgon mottar ett samtal fran konstaplarna visar det sig att de funnit vara byxor, vara planbocker, sjalvklart utan kontanter men val med kontokort, korkort, dykarcertifrikat och dylikt. En liten trost i den onda morgonen. Och ett avslut pa Kho Tao vistelsen. Ett dystert avslut, javisst, men visst kunde det varit varre. Det skall tillaggas, kara lasare, att aven om bilderna fran denna fantastiska kvall aldrig kommer aterses, sa har alla bilder sen innan sparats pa minneskort. Just det, framforhallning stavas det!

Ett smakprov pa en afton. Senare tog vi baten tillbaka till fastlandet, och efter den ohyggligaste av landstigningar i blast och meterhoga vagor satte vi oss pa bussen till Bangkok. Vi mar jattebra och hoppas att vara kara vanner pa Kho Phangang mar lika fint. Vi hors i Indien!

I'll take pleasure in guttin' you, boy!

Splittring. Ja, vi skriver det igen, kara lasare, splittring. Risganget ar upplost. Inget enat brodraskap rider langre pa Asiens vagar nar risresan star infor den sista etappen pa denna fantastiska resa.

De tva fortjusande hjaltarna Simon och Henrik beger sig till norra Indien, vid Himmalayas fot, for ett spirituellt uppvaknande. Dar kommer dessa adla riddare att suga i sig den fantastiska naturen likt en niondeklassare suger i sig ol pa skolavslutningen. Kulturrummet kommer att tas in och har Dalai Lama tur far han en glimt av dessa unga skattsokare nar de skrider fram over Himmalayas berg och sluttningar. Det kommer att vara tarfyllt vackert.

Men vad gor da de andra tva? Vilka stigar ska dom lamna bakom sig nar december gor sitt intag? Efter att ha bokat om sitt flyg till Delhi har dessa tva begett sig till den thailandska on Kho Phangang for att delta i den valkanda fullmanesfesten som infaller just precis den dag det planerade flyget till Indien avgar. Istallet for spirituella uppvaknanden och himmelskt skona vyer soker de sig till en strand full av likasinnade (las suputna) for att dansa till Platenshits och umgas med folk fran det fantastiska och exotiska Vaxjo. Istallet for magnifika berg och storslagna miljoer kommer de besljoas av spirituosa och stor svart synd. De har bestamt sig for att stanna dar i nagra extra dagar for att sedan i Indien, om drygt en vecka, aterigen sammansluta med de adlaste och noblaste av man.

Sa, vad ser vi da av detta, kara lasare? Ser vi riktig osamja? Borjar gruppen krakulera? Inte alls! De ar alla mycket goda vanner och ser fram emot den dagen da de ater mots. Vad som rader ar blott skilda prioriteringar, dar den ena arorika parten slass mot kulturkrockar medan Nils Quijote och Linda Panzo moter vardagliga motstandare i syndens boning. Rida.

Men forlat oss, vi har ju helt glomt att beratta vad som har hant utover denna uppdelning! Vad har hant sedan de laoitiska dagarna i Vang Vieng och Vientiane? Efter att ha lamnat Laos och tagit nattag soderut genom det norra Thailand landade vi an en gang i vart alskade Bangkok. Efter en dags flanerande pa stadens gator hoppade vi samma kvall pa ytterligare ett tag med destination oidyllen Kho Tao. Har har vi under ett par dagar snorklat, njutit av solen och varmen med vara nyfunna kanadensiska vanner Jamie&Jamie. Detta har varit mycket avkopplande och skont. Valbehovligt efter tva dagar av intensivt resande.

Darhemma antar vi att gloggen har borjat vasa i spritskapen och att det forsta ljuset blivit tant. Det skall medges, kara lasare, att en viss hemlangtan har borjat gnaga bland resenarerna nar vi nu har varit ute i knappa tva och en halv manad. Inte en dag gar utan en tanke pa svensk mat, Linkoping, och inte minst, Er! Vi hoppas att vara foraldrar haller gloggen varm och att vara vanner haller fortet val tills det att vi ater betrader svensk mark. Vi tanker pa er!

I've got green smoke, I've got green smoke!



Fredagskvall med lasning om Indien



Lordagsmys med MIG (MobileIntellectualGame)



Nils efter annu en kvall pa puben



Linda later inte en enda droppe ga till spillo

Det ar med vara varmaste  atervander vi nu till er. Det har varit ett langt uppehall, ett smartsamt uppehall, men latom oss nu inte slosa tid och energi pa vad som beror pa vad eller varfor utan latom oss istallet rikta blickarna pa vad som var. Vad har hant sedan den dar dagen da det talades om starka tyfoner och blaa hav med stora rev och fina fiskar? Vad har uppenbarat sig bakom alla krokar och kron pa livets nyckfulla vag?

Trogna foljare av den heliga bloggen,
vi bugar oss odmjukast for det intresse ni visar genom att kommentera vara simpla skrivelser. Det ar ni som har gjort oss popularare an Ful-Bella, Menza och allt vad fan dom heter. Det ar ni som ordnar med var kommande medverkan i Let's Dance, och det ar tack vare er, kara lasare, som vi far privilegiet att figurera pa vimmelbilder med Johan Ansterus, kand charmor, under stockholsmveckan i Visby kommande sommar. Tack!

Vara stapplande steg genom lustarnas land gar vidare. Over ett glas bananwhiskey erbjod sig var attafingrade kambodjanske frihetskampe till nyfunne van, grottrollet fran foregaende inlagg, att ta oss pa en resa genom Mui Ne's kringliggande natur. Vi blev upphamtade i hans stulna kinesiska krigsjeep och han tog oss till allt fran erotiska vattenfall till snustorra oknar. Onskar den mer nyfikne lasaren hora mer om dessa hissnande upplevelser ber vi er skicka ett mejl till kontakt@risresan.se sa ordnar vi sjalvklart med en enklare powerpointpresentation.

Hur gick da de omtalade dusterna med vinden och vagorna? Risganget kan nu titulera sig fullfjadrade kitesurfare och vindsurfare. Dock intraffade en smarre katastrof da det blonda yrvadret fran slatten rakade i handgemang med havets konung. Detta fruktansvarda havsmonstret, som mattes till ett tjog alnar, matte ha ogillat de gyllenbruna ben som sa promiskuost skvalpade i vattnet och bestamde sig for att branna dessa med sina an langre tradar av purt gift. Men ropa inte hej an, kara lasare. Ni borde veta att denna kvinna, som ar uppfodd pa blott kaldolmar och akvavit, inte viker sig for havsmonster! Likt en krigarprinsessa fran de gamla sagorna reste hon sig ur havet och med hjalp av lokala orter och vietnamesiska besvarjelser ar Linda nu sa normal som hon kan bli igen. For att tacka Fru Fortuna gick hela byn senare pa kvallen man ur huse for att pa hederligt gammalt vis offra ett litet lamm.

Som ni marker fortsatter vara aventyr har borta i ost, och vi ser lika mycket som ni fram mot nasta spratt som livet kommer spela oss. Njut av gradasket dar hemma och kom ihag att den gor sig bast med en liten bit ost. Carpe Diem! This shit is eating my fucking suit!

"Tiden gar fort nar man har roligt" sade Jan Dinkelspiel en gang. Liksom manga ganger forut har den gamle borgarflanoren ratt aven denna gang. Tiden gar fort. Mycket fort, och vi befinner oss nu i Thailand, slipsarnas land. Vi har varit till stor del pa resande fot de senaste dagarna och har darfor inte haft nagot arligt tillfalle att skildra den verklighet som utspelar sig framfor vara ogon. Vi vill darfor rikta en blygsam ursakt till vara allra trognaste lasare. Forlat.

Nu nar samvetet har blivit ett uns lattare plockar vi upp traden dar vi senast lamnade den, Singapore. Vi firade var sista dag i varldens renaste stad med en kvall i stadens centrum. Vi gick pa lokal och hade en fortraffligt trevlig afton med Martin och hans kamrater. Om ni laser det har sa vill vi tacka sa hjartligt for all gastfrihet samt meddela att Nils ater ar funnen och mar efter omstandigheterna ganska bra.

Dagen efter tog vi en buss over gransen och vidare norrut mot Kuala Lumpur, eller Kulan som vi varldsvana globetrotters brukar kalla den vid. I Kulan fick vi en privat visning i landets nationalmoske utav en liten liten muslimsk man. Detta var under aftonbonen da mosken egentligen var stangd for icke-muslimer. Ikladda lila trollkarlsrockar horde vi Allah Akhbar tills dess att vi nastan kunde ramsorna sjalva. Linda hade aven pa sig den obligatoriska slojan vilken framhavde hennes markerade kindben.

Vidare har nu risresan, som redan namnts, begett sig till Thailand och narmare bestamt Bangkok, kung Gummibolls naste. Har gar allting valdigt snabbt och tuctuc-forarna gor inget annat an att gasa. Igar var vi nagot mora efter flygturen och maktade inte med mer an ett besok hos den jattelika Buddhastaty som bor i staden. Thailandarna havdar att denna staty ar 50 meter hog. Detta kan dock disskuteras, men stor var den. Storleken spelar ju iofs ingen roll. Om vi inte missminner oss var det val herr Dinkelspiel som myntade aven detta standaktiga uttryck? Kvallen spenderades pa trottoarkanten utanfor polisstationen vid Kho San Road dar vi sankte en Singha eller tva med den lokola poliskommisarien. Han jobbade denna kvall under tackmantel och anvande detta som anledning till att fa sitt glas pafyllt stup i kvarten.

Igar lamnade vi in vara visumansokningar till Vietnam. Gar allt som planerat sa reser vi till Vietnam pa lordag.

See you in Nam babey! I'm just borrowing your Humvee!

Tiden flyger fort forbi en har i det sydostliga Asien. Darfor far vi lamna lite till overs i dagens, kalla det skrala om ni vill, inlagg.

Vi har nu efter tre dagar pa den malaysiska on Tioman atervant till den forbannade staden Singapore. Tiomans lugn och langa strander var behovliga for vara sargade backpackerfotter och slitna ungdomssjalar. Vi tog oss dit med en farja fran den malaysiska hamnstaden Mersing, och den guppiga resan dit lamnade inte manga speciellt sturska.

Under vistelsen pa on fanns det tid for solbad, snorkling, djungelvandring och en stor portion okristlig avkoppling. Vi sag manga haftiga djur, bl a en tva famnar lang varan, med fradgande kaftar och djavulslik uppsyn, nar vi med svettiga skjortor och blodande fotter klattrade genom den snariga djungeln. Klafingriga apor hade svart att halla sig ifran var packning och odlor tjuvtittade pa vara nakna kroppar nar vi stod i duschen for att tvatta oss rent fran det varsta av aventyrarsmutset.

Nu ar vi som sagt tillbaka i det forbannade Singapore. Svenskkvartetten ar ett indienvisum rikare och ikvall bjuds det upp till dans for att fira. Singapore Sling och rulla hatt pa stan.

Med valvilja, omtanke och en stor portion karlek! All I want to know is, are you happy with your haircut?

Vi har nu kommit till Singapore. Flygresan hit fran Hong Kong var fruktansvard for vissa risresenarer, lugn och avkopplande for andra. Val framme mottes vi av ett mulet och oerhort kvavt Singapore. Staden ar en vasterlandsk utpost i ostern och en mycket modern varldsstad. Vi har inte riktigt kommit underfund med hur den urspringliga singaporeanen ser ut da det vimlar av olika folkgrupper. Vi bor exempelvis i stadsdelen ''little India", inklamt mellan "Mustafa Center" och "China Town".

Till skillnad fran gardagens slohet bland miljontals indier har dagen varit full av fart och flakt. Vi gick upp i nian for att besoka det indiska generalkonsulatet. Liksom i Sverige ar den indiska byrakratin en slemmig svulst fylld av ormliknande klapare som tappat all uppfattning om smidighet. Om den lata indiska representanten inte hinner titta igenom Lindas visumansokan (ett javla A4) tills pa fredag sitter vi med en riktig bajsmacka till frukost.

Resterande delen av dagen har vi umgatts med Simons van Martin (en hollandsk furste). Vi har aven umgatts med Simons kompis Martin och Hans van Jocke, tva unga herrar tillfalligt studerande i staden. De bjod in oss till deras hem dar det bjods pa kaffe utan slap, poolbad och trevligt samkvam.

Kvallen avslutades med nagot vi lange har tranat efter. I borjan var det konstigt. Det kittlades ovant, men ack sa skont. Aktiviteten mellan benen okade exponentiellt och vi var stundtals tvungna att dra ur dem. Linda bytte efter ett tag till dem lite storre med hoga skrik och spasmartade ryckningar som foljd. Efterat var det valdigt skont och allt var definitivt vart de 150 kronorna som den halva timmen kostade. Vi gick darifran med renare ben, och torskarna i karet hade lite mer skit i magen.

Vi pratar naturligtvis om det beromda fiskspaet; en behandling dar sma sma fiskar ater upp dod hud fran benen.

I vantan pa domens dag sa flyr vi landet. Imorgon beger vi oss norrut till den malaysiska on Mersing som blivit rankad topp tio vackraste platser pa jorden, tatt fojlt av Vallaskogen och Belvederen. Har vantas sol, bad och forhoppningsvis tre sjojungfruer (och en skelogd fiskare till Linda). Pa fredag atervander vi till piskrappens stad (spostraff utdelas fortfarande) av tidigare angiven anledning.

Tills vi hors igen, forget Maui.

Vi bonnlurkar fran slatten blev makta imponerade av Shanghais storhet. Nar vi kom till Hong Kong, britternas foredetta oakting, slogs vara ben bort under oss. Det ar stort. Mycket stort!
Rummet vi hyr ar en trang och fuktig etta pa elfte vaningen. Helt arligt sa kan den inte vara storre an 11 kvadrat. Huset heter Chung King Mansion och ar bland det sjukaste som finns. Den kulturella mangfalden ar extrem, folk bor tatt, det springer djur och stallet liknar mer ett flyktinglager an ett bostadshus. De tva nedersta vaningarna upptas helt av stand och sma Orient Livs. Har kan man kopa allt fran kalebasser till knark och konstiga kryddor. Det hela var lite charmigt i borjan. Nu har man trottnat pa att fa ett halalslaktat koben uppstucket under nasan sa fort man ska ga till eller ifran rummet. I denna sjudande gryta puttrar nu aven fyra bleka tonaringar fran ostgotaslatten. Harligt!

Igar firade vi Kinas nationaldag. Det ar 60 ar sedan den gode Mao grundade folkrepubliken Kina. Dessutom sa infoll jubileumet i ar med en annan kinesisk hogtid, den sa kallade mankaksfestivalen. Kineserna ar nu lediga i en hel vecka och alla firar som aldrig forr. Gardagens fyrverkerier over Victoria Bay var nagot utover det vanliga och sa imponerade att till och med Gandalfs ter sig lite gra(!) i jamforelse. Kvallen avslutades pa Hong Kongs Agatan dar det rullades hatt tills smatimmarna.

Idag sa har vi akt pa en liten dagsutflykt till havet. Det var mycket varmt i vattnet och vi lekte och skrattade gott. Skont att koppla av och fa tvatta bort all den stadssmog vi samlat pa oss under de tva veckor av intensiv storstadssightseeing som vi bedrivit.

Lev val! I drive a Volvo. A beige one.